Nájera – Santo Domingo de la Calzada (21 km. Uppför: 327 m. Nedför: 178 m)
Vi äter frukost på hotellet och knatar iväg strax efter åtta. Den första delen går genom vackra vinlundar. Men nu börjar dom där trevliga vinlundarna bli allt färre förekommande och om ett par dagar kommer dom att helt ersättas av oändliga fält av framförallt vete. Då börjar nämligen Mesetan… den spanska högplatån på 700-900 m.ö.h. Den sträcker sig 20 mil västerut. Och där och då och med den så börjar den stora mentala prövningen.
Efter ett tag kom vi ikapp Lorenzo och Silvia, våra kompisar från Mallorca. Vi slog följe ett tag men när dom stannade för en paus så fortsatte vi.
Ett vanligt och trevligt Camino-fenomen är att man slår följe en bit med andra människor för att sedan skiljas åt, men sannolikt också att mötas igen på en annan plats utmed leden. Det konceptet funkar bra för då hinner man inte att tröttna på varandra. Men om man skulle råka göra det så är det bara att vinka farväl… och önska varandra Buen Camino. Inga uppblossande konflikter här inte, utan fred på jorden liksom.
När vi tog en drickapaus gick det förbi en pilgrim i sällskap med en hund. Den dagen såg vi honom flera gånger. Ibland bar han på den lilla hunden, ibland sprang den lös. Strax efter lunch passerar vi genom en by som mer eller mindre helt har avstannat – mängder av hus står som tomma betongskelett.
I utkanten av byn, vid en stor gräsmatta står hunden och skäller efter husse som tar en genväg över en gräsmattan. Han står där och skäller men husse bryr sig inte. Han fortsätter gå. Då springer hunden efter husse, men inte över gräsmattan… han följer de gula pilarna som markerar Caminon och dom visar att man ska gå RUNT gräsmattan. Han hade lärt sig att man ska följa pilarna och inte ta några jäkla genvägar. Förmodligen var det inte hans första Camino.
Slutet av etappen gick utmed en stor väg och vandringar utmed vägar klarar man sig gärna utan. Det skulle komma fler sådana, men av någon behaglig anledning så förträngs dom snabbt.
Vi är framme i Santo Domingo de la Calzada strax innan kl 13 och i receptionen på hotell Parador Santo Domingo de la Calzada (ett omgjort gammalt härbärge och till ett helt annat pris än vad ett härbärge kostar – ca 90 €uro… men är det förlovningsdag så är det) stöter vi på norrmännen från igår och bestämmer att vi ska äta middag ihop. Dom får vara med på vår förlovningsmiddag. Men först äter vi lunch på uteserveringen strax bredvid hotellet.
Det finns en sägen om Santo Domingo. På 1300-talet stannar ett tyskt pilgrimspar tillsammans med sin som på värdshuset i byn. En ung tjänarinna fattar tycke för sonen, men han avvisar henne. Som hämnd lägger hon en silverskål i hans packning och naturligtvis åker han fast för det och blir avrättad medelst hängning. Hans föräldrar hade fortsatt till Santiago de Compostela och när de var på hemväg och passerade byn såg dom att sonen inte var död. Santo Domingo håller upp honom. Föräldrarna går till domaren och berättar att sonen lever vilket får domaren att börja skratta och hånfullt påstå att sonen är lika levande som kyckling han just äter. Vips så blir kycklingarna levande och hoppar ned från tallriken. Domaren blir skräckslagen och plockar ned deras son från galgen. Av den anledningen finns det än idag en bur i kyrkan med en tupp och en höna.
Vi var på väg till Hönan och Tuppen men råkade gå till fel ingång (hur gör man det kanske du undrar… jo för att det faktiskt fanns två ingångar och vi råkade helt enkelt gå till fel. Lätt gjort!) och fick betala €uros för att gå upp i kyrktornet. Hur sugna tror du att vi var på att gå upp i ett nästan 70 meter högt torn i 40 graders värme med värkande ben? Eller ännu värre då… att gå ned därefter? Nej just det!
På kvällen åt middag med Glenn och Liss från Norge. En väldigt trevlig middag som slutade ovanligt sent. Klockan 23! Glenn och Liss beslutade sig för att avsluta sin vandring i och med dagens etapp. Efter fyra dagar. Planen var 5 dagar. Jag trodde tur-folket från Norge var lite mer uthålliga. Glenn sa också att han kände sig rastlös. Men då är det väl bra att vandra tänker jag?
