San Sebastian – San Prudentzio (28,5 km. Uppför: 1.000 m. Nedför: 925 m. Svårighetsgrad: 4/5)
Ingen frukost på hotellet så vi köpte kaffe, croissant och en nektarin och satte oss vid en fontän och åt. Hängde på oss ryggsäckarna och lämnade pensionatet vid kl 9.
En sån där lustig händelse inträffade igår. Efter gårdagens ganska jobbiga etapp i hög värme gick vi ned till stranden för att ta en öl och bada. Och kust i den ordningen. Bäst vi sitter där hör vi ett par som pratar svenska vid bordet bakom oss. Göteborgska. Inger vänder sig sig om. -Nämen… Jag tyckte det väl att jag kände igen den rösten. Det visade sig vara en arbetsbekant. En liten värld som sagt.
Tillbaks till dagens etapp. Vi vandrade ned till strandpromenaden där Caminon går och den var full med folk som sprang eller höghastighetspromenerade. Caminon fortsatte upp… upp, förbi lantgårdar på smala, slingrande vägar.
Men stor skillnad mellan denna Norra och Franska Caminon är att på Norra så är det betydligt färre byar man passerar och därmed tillgång till mat och dryck. Så man måste planera den Norra Caminon mycket noggrannare. Man vill ju liksom inte gå torr när det är 10 km kvar och 30 gr varmt.
Tittar man rent statistiskt så är det bara 1/10 som går Norra jämfört med den Franska. Men det är väldigt många dagvandrare som är ute på Caminon så man är långt ifrån ensam. Vi stötte på två killar från Spanien vid ett par tillfällen. En gång satt dom och rökte och jag tänkte, växer det bananer här?
Efter 10 km kommer vi till en brunn med friskt och kallt vatten så vi fyller våra tomma flaskor.
Under den här etappen kunde man äta och köpa dricka redan efter två km, efter 4 km erbjöd någon ”donativo” vatten dvs att man ställer ut vatten så får man ta mot att man skänker en slant. Sen fanns inget förrän i staden där vi åt lunch, Orio och dit var det 16 km.
På vägen ned till Orio träffade vi en student från Boston, Mass, som var i Spanien för att lära sig spanska. Hon hängde med hela vägen ned till staden sen skildes vi åt.
Fyllda med en energi fortsatte vi och kom till Zarautz som har en fantastisk lång och fin strand. Vi fortsatte vidare till Getaria där vi tog ett dopp. Så underbart skönt med Atlantvatten på en svettig vandrarkropp.
Vi fortsatte ytterligare 1,5 km till San Prudentzio där vi bokat ett pensionat. Hungriga frågade vi när matsalen var öppen. Den är INTE öppen, svarade ägaren. Någon sandwich eller frukt? Vänta, svarade han och kilade iväg. Kom tillbaks med ett fat fyllt med melon, kiwi, päron och nektarin. Sen bättrade vi på mättnaden med jordnötter, en vandrares bästa energikälla!
