Dag 15: Llanes-Ribadesella

Llanes – Ribadesella (33 km. Uppför: 230 m. Nedför: 220 m. Vandringstid: 7 tim 45 min. Svårighetsgrad: 1/5)

Vi avgick strax innan kl 08. Efter 3 km kom vintill en by som heter Poo och där stannade vi och åt frukost. Mötte en österrikiskt pilgrim som vi mött några gånger tidigare och som vi skulle träffa flera gånger den här dagen. Han talade oavbrutet i tel. Gissningsvis med sin fd flickvän som han, enligt en tysk som vandrat med honom under några dagar, pratade om jämt. Tysken sa att om han inte slutade med det skulle han kasta honom i floden. Jag kommer inte ihåg namnet på floden.

Frukost i Poo. Längst bort mellan gubbarna skymtar österrikaren i grå tröja.

Från 4 till 14 km gick leden utmed kusten. Efter 6 km vi till Celorio där vi handlade frukt och vatten. Sedan fanns inget ställe att köpa mat och dryck förrän efter ytterligare 7 km och då vid en strand som heter Playa de San Antolín. Garanterat öppettider efter säsong.

Playa de San Antolín. Servering borta vid dungen.

Just vid denna strand bestämmer jag mig för att arbeta lite utanför ramarna det vill säga försöka hitta en genväg istället för att slaviskt följa markerad rutt på asfaltsvägar. Jag insåg snabbt mitt misstag och lyckas ta oss tillbaks över motorvägen utan att förlora mer än typ 300 m på ”gen/senvägen”.

Spegel, spegel… och vem dyker väl inte upp bakom oss till vänster om inte österrikaren.

Vi anslöt Caminon i byn Naves där vi även träffade österrikaren igen. Talandes tel och förmodligen med ex fjällan.

Efter 19 km kom vi till en liten stad som heter Nueva och kände att det dags för lunch. Det var marknadsdag så efter lunchen (bocadillos med ost… enklare blir det inte) så kilade jag över vägen till en kvinna som sålde lagrad ost. Köpte den mest picante (starka) hon hade. Hon skrattade när hon såg att jag satte mig tvärsöver gatan på cafét, kom över med en kniv och skar upp osten i delar.

Kvinnan som vi köpte ost av hjälper oss att skära upp den.

Knappt 4 km senare (totalt 21 km) delade sig vägen och vi beslutade oss för att ta Bici-vägen (Camino-cyklisterna har ofta egna vägar) för den verkar vara kortare. Det var den säkert också men den gick på landsväg så 4 km senare vek vi in på småvägar, vilken snart visade sig vara Caminon. Bitvis var delar av vägen de kommande km rejält vattenfylld och stigar bredvid hade trampats upp. Sista sträckan in till Ribadesella var seg.

Vattenfyllda vägar. Sker garanterat varje år för det fanns omkringstigar som var väl satta.

Hotellet vi bokat visade sig inte ligga där Booking.com angav att det skulle ligga, så vi gick 1,5 km längre än nödvändigt (vi hade passerat det men det hade inget namn på fasaden). Första och förhoppningsvis sista gången det inträffar.

Vattnet har gått. Och på tal om det… vi har inte sett en enda stork på denna Caminon.

Ribadesella hade en lång strand som erbjöd ganska höga vågor. Inte direkt Ingers favorit. Men jag lekte, kastade mig i vågorna och plaskade runt som på den gamla ungdomstiden.

Kvällning lägger sig över Playan i Ribadesella.

På kvällen åt vi pizza.

Annons