Dag 18: Vega de Poja-Oviedo

Vega de Poja – Oviedo (21,5 km. Uppför: 180 m. Nedför: 150. Vandringstid: 4 tim 55 min. Svårighetsgrad: 1/5)

Lite kortare vandring idag. Enligt vår guidebok fick bundet ca 18 km. Det visade sig bli 3,5 km till. Den är lika pålitlig som en väderprognos. För det är inte första gången den anger fel distans. Det är ganska irriterande med felangivelser när man är trött, sliten och har ont både här och där.

Så här såg det ut mestadels av dagens vandring.

Vi kom iväg lite sent för ägarinnan till Casan vi bodde på fick inte igång sin kortmaskin. Helst ville hon ha kontant betalning samtidigt som vi vill behålla vår kassareserv. Men när maskinen nekade mitt MasterCard för andra gången så tog jag fram kontanter.  Då verkade hon få dåligt samvete (det var fel på maskinen för kortet funkade felfritt när vi checkade in i Oviedo) och gav oss en rabatt på 22 €uros. Flott gest modell värre.

Kvart över nio gav vi oss av och jag var dopade på två Bamyl och Compeed (fattar inte varför jag inte satt på det tidigare). När en blåsa punkteras kan det göra djävulskt ont när det hudtomma partiet nöts mot annan tå eller insida sko. Du haltar och felbelastar och får ont på andra ställen.

När pillerna börjat verka kunde vi öka farten något (dock inte markant). Leden gick på stig genom en liten skog, men snart blev det asfalt och betong och så förblev det under 90% av vandringen. När man är trött på asfalt bortom all redlighet så börjar hjärnan skramla igång Asfaltsbarn med Magnus Uggla. Även Lena Anderssons gamla slagdänga Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång där hon blir fed up på neon och betong.

I Pola de Siero finns nästan allt utom hotell. Vi köpte paracetamol för att lindra våra smärtor.

Efter ca 3 km kommer vi till El Berrón och där hittar vi en fullmatad Supermercado som även har bröd med fiber i. Vi inhandlar en sådan och några tomater (som visade sig vara totalt smaklösa?! I Spanien? Skandal!).

Hus med annorlunda fasad i Oviedo.

Om resten av vandringen finns inget att berätta förutom att vi köpte en alibikaffe för att få tillträde till WCt. Kaféägaren gav oss en extra bit sockerkaka. Empati med haltande pilgrimer gissningsvis.

En gammal bro i utkanten av Oviedos förort Colloto.

Vägen in till Oviedo var tråkig. Som sig bör in i större städer.

En inskription i gatan.

Vi bor i gamla delen av staden och den verkar vara helt klart intressant.

Katedralen i Oviedo.

Himlen är grå och temperaturen betydligt lägre än i tropiska Sverige.

Stadshuset till höger.
Restauranggatan Calle de Gascona i Oviedo.
Annons