Så var det dags att vandra en ny Camino. Men inte den franska vägen som vi gick 2015, utan den Norra. Men strax innan Gijón planerar vi att slinka in på Primitivon (den allra äldsta pilgrimsleden) och ta oss via den över bergen för att ansluta till den franska Caminon i Arzau och därmed få samma avslutning på den här vandringen som vi hade 2015. Och förhoppningsvis utan liknande benproblem som jag hade förra gången.
Om ni klickar på Inför vandringen så finns där en packlista (även som pdf) och där nämner vi att vi helst använder kläder i merinoull (t-shirt, underkläder, strumpor). Anledningen handlar framför allt om doft. Eller avsaknad av densamma. För ni vet ju hur det är med funktionsmaterial… dom blir mättade på kroppsvätska efter ett tag är det är stört omöjligt att tvätta ur det. Lite lagom uppvärmd och du luktar som pojkarnas omklädningsrum i en gymnastiksal från 60-talet.
Till denna vandringen har vi blivit sponsrade med t-shirt, windshield-tröja, strumpor och en tunn mössa/pannband av Ivanhoe of Sweden.
Efter avslutad vandring så kommer vi att lämna en kort recension av hur vi upplevde kläderna.
Tack Ivanhoe of Sweden!
Om ni går in under Sponsorer i högermenyn så hittar ni olika kontaktvägar för att se vad Ivanhoe of Sweden har att erbjuda.
Väckarklockan ringde vid 04.15. Tidigt värre. Om man inte är bagare eller tidningsbud.
En skvätt morgontoalett, frukost och sen bar det iväg ned till Korsvägen (som denna tid på dygnet är helt okey) för att ta Flygbussen. Rutten är Landvetter – London – Biarritz och sedan 1,5 timmes bussresa till Irun som ligger på den spanska sidan av gränsen.
Framme vid 18-tiden. En rolig detalj var att busschauffören pratade svenska. Hur stor är chansen att man hamnar på en buss i Biarritz med en chaffis som snackar svenska?
Sen beslutade mannen i sällskapet (jag) att vi skulle promenera över bron och gränsen in i Spanien och Irun. Och sen gick vi fel TVÅ gånger. Dumt att gå för långt när planen är att man SKA vandra långt.
När vi kom fram var det festival i Irun. Röda baskrar och vita skjortor. Vi fixade pilgrimspass på härbärget, käkade middag (otroligt svårt att hitta en krog som erbjöd bord till två personer som inte bar vit skjorta och röd scarf) på en restaurang snett mitt emot vårt hotell. Mätta släntrade vi tillbaks över gatan och gick till sängs.
Buen Camino!
