Itziar/Deba – Bolibar (30,5 km. Uppför: 1.500 m. Nedför: 1.200 m. Svårighetsgrad: 5/5)
Steg upp kvart i sju och fick en riktigt energirik lantgårdsfrukost. Det behövdes då dagens etapp var hyfsat krävande.
Efter att ha vinkat av Madame så vandrade vi iväg vid strax innan kl 8. Det föll ganska brant utför kilometern ned till Deba.
Där köpte vi bröd, vatten, frukt och jordnötter. Möjligheterna att handla mellan Deba och Markina-Xemein var begränsade.
Under den första milen passerade vi 5 ensamgående kvinnor, bl.a en polska som vandrat hela vägen från norr om Lyon. Respekt!
Efter 5 km kom vi till en gård där det på avstånd såg ut som om stora feta svanslösa råttor rusade runt. Men det visade sig vara någon typ av svinungar och det såg ut som om remote-kontrollen fungerade förfärligt dåligt på dom. Ungefär som bilbanan på Legoland när mycket yngre ofokuserad män försöker ta sig fram i små bilar i en konstgjord stadsmiljö. Det gick alltså sådär även för svinen.
Efter ytterligare 3 km kom vi till den sista utposten i form av ett kafé. Sen var det 16 km vandring fram till Markina-Xemein. Vi tog en kaffe. Bagaget var laddat med vatten så vi skulle klara oss.
En sak vi har noterat är att vi inte har sett en enda spansk mördarsnigel. Undrar vart dom emigrerat?
Vi fortsatte 3 km förbi Markina-Xemein i närheten Bolibar till ett Agricultura som vi igår bokade på en knackig telefonlinje och på knackig spanska. När vi kom fram fanns rummet i mitt namn.
Vi kom fram 7 min innan Sverige -Schweiz började. Trötta, svettiga och med en öl slog vi oss ned och kollade matchen. Segern blev vår. Spanjorerna hade lite svårt att skilja länderna åt. Ungefär som amerikaner. Dom verkade också helt plötsligt vara ointresserade av fotboll.
