Bolibar – Eskerika (33,5 km. Uppför: 1.375 m. Nedför: 1.325 m. Svårighetsgrad: 4/5)
Tittade ut genom fönstret vid kl 07. Regn. Men när vi ätit frukost – Madame på Agricultura hade fyllt vårt kylskåp i lodgen med bröd etc – och packat så hade det upphört. Men det har hängt ett tungt grått täcke över oss hela dagen och även släppt ned lite på oss.
Efter 3 km kom vi till Bolibar (vi bodde så att säga i en förort till denna by bestående av vårt lantställe). Där träffade vi Jed och son från Cornwall. Dom pausade så vi sa hejdå, önskade varandra lycka till på lördag (Sve-Eng). Men det var väl självklart bara en artighetsfras. Inte fasen önskar jag England framgång på lördag. Lustigt beteende egentligen va? Snäll på låtsas liksom.
Efter några km kom vi till ett gammalt kloster. Gick in på gården och i kyrkan. Majestätiska byggnader.
En stund senare kom vi ikapp en amerikanska som kom från Louisville, Kentucky. Glömde fråga henne vad hon tycker om dom friterade kycklingarna.
Vi tog en fika i Munitibar. Kaféet var (nästan) proppfullt av pilgrimer. På tal om proppfullt och pilgrimer… vi antog (efter befintlig statistik) att det skulle vara få pilgrimer på Norra Caminon (jmf med den Franska) men det är faktiskt betydligt fler här än förväntat.
När vi kom till Gernika, där de allra flesta stannar efter den här etappen, höll vi knappt på att ta oss ut stan eftersom skyltningen med gula pilar etc var bedrövligt dålig (inte ovanligt i städer). Men innan dess käkade vi spicy potatis, chorizo och en tonfiskmacka. Det finns nämligen ingen restaurang på härbärget vi ska sova på inatt så var tvingade att stoppa i oss. Tyvärr gick all intagen energi åt i backarna som följde efter Gernika.
Vi fortsatte alltså 8 km till. Det var en något mer ansträngande tripp än att gå nedför Avenyn.
På härbärget har vi bokat ett dubbelrum med toa. Faktiskt det fräschaste rummet hittills. Ja hela stället är trevligt som tusan. Fullt med trevligt folk.
Och så passar det på att regna när vi väl kommit fram! Som det ska.
