Dag 14: 11 juli Hontanas-Frómista

Hontanas – Frómista (35 km. Uppför: 210 m. Nedför: 300 m)

Tuppfan väckte oss tidigt. Åt frukost på hotellet bredvid. Startade innan kl 7 då vi hade en ganska lång vandring framför oss. Morgnarna på Mesetan är lite kyliga innan solen har stigit upp. Eftersom vi hade olika slutdestinationer idag så sa vi hej då till Lorenzo och Silvia plus att detta var deras sista vandringsdag. 

Dagen gryr. Frisk luft och fridfull vandring. Livet är enkelt på Caminon. Oavsett vem du möter och pratar med så är du bara en titellös vandrare. Respekt på rätt sätt!

Den första sträckan går i en dal fram till Castrojeriz. Vi stannar där och tar en fruktstund. Efter byn ska vi upp och över en bergstopp… eller i alla fall en jäkla hög kulle. Vägen upp blir en kraftansträngning. Vi passerar några asiatiska tjejer som stannat och tar igen sig halvvägs upp. På toppen ser man milsvida omkring åt alla håll. Sen bär det så klart nedför en aj, aj backe (…knä och tår, knä och tår). 

Castrojeriz. Kyrkan i framgrunden och den gamla borgen som gett byn dess namn, i bakgrunden

I Boadilla del Camino, stannade vi och köpte kallt bubbligt vatten och döm om vår förvåning när vi stöter på Lorenzo och Silvia. Dom hade tänkt övernatta där. Så vi sa farväl ännu en gång och fortsatte ytterligare ca 6 km till vårt slutmål som var Frómista. Sista sträckan gick vi utmed en flod.

Åsen vi ska över. Ser ju inte så mycket ut för världen så här på avstånd…
En tillbakablick. Ni känner väl igen kullen, den med borgen på toppen, långt bort i fjärran? Det man inte vill höra nu är ”Du… jag glömde visst min mobil där borta”
En framåt blick. Så här ser det alltså ut den närmsta tiden. Man lär sig att serpentin-vandra nedför dvs att gå i sicksack, för att skona fötter och knän

Eller kanske mer en kanal för den var spikrak. Vi hade nu vandrat i nästan 7 timmar exkl rast och kommer fram vid 15-tiden. På hotellet fanns ingen reception så vi fick ringa en person som kom och öppnade. Vi duschade och tvättade kläderna (det gör vi alla dagar när det var tekniskt möjligt dvs när det fanns en propp i handfatet). 

Man undrar ju om det är kyrkan som anställt storkarna eftersom dom nästan alltid hänger i kyrktornen?

Hela och rena går vi ut och äter en sallad på ett ställe bredvid. Vi är inte direkt sugna på att gå så långt då det är väldigt varmt… som vanligt. Plus att vi redan har 35 km i benen.

En av oss tyckte att Mesetan var så innehållslös och tråkig att det ledde till en besynnerlig böjelse för skördetröskor

Sen går vi tillbaks till hotellet och tar en liten siesta (vi har successivt kommit in i det spanska tempot).

En fin vandring utmed en flod på väg in mot Frómista

På kvällen äter vi middag på samma restaurang som vi lunchade på. Somnar tidigt.

Ett spanskt blomsterbud?
Annons