Dag 7: 4 juli Torres del Rio-Logroño

Torres del Rio – Logroño (21 km. Uppför: 300 m. Nedför: 374 m)

Frukost på hotellet. Vi möter Mallorca-duon när vi är på väg in till frukost och dom på väg därifrån. Lorenzo ger oss några tips på vad vi bör göra när vi når dagens etappmål, Logroño. Sen hälsade vi hasta la vista.

Visst kan symmetri vara vackert?

Den första delen av vandringen var väldigt vacker med vinstockar på böljande kullar. Vi hälsade på några engelska vandrare som vi hälsat på förut (hmm… det där lät ju typ som en textrad i Wiehes ”Titanic”). Ett trevligt fenomen med att vandra Caminon är att övernattnings-platserna många gånger är samma för oss vandrare.

En vacker morgon. Tyst och fridfullt. Som gjort för vandring och kontemplerande.
Pilgrimer stannar här och bygger små konstverk av stenar. Ungefär som i Mästarnas Mästare, men inte lika högt och lika gingligt (småländska för vingligt).

Så om du stöter på någon på plats A så lär du med stor sannolikhet stöta på honom eller henne ett flertal gånger på antingen plats B eller C. Eller S som i Santiago.

Man hade väl hoppats på att få smyga in i Rioja genom fält med böljande vinstockar och inte längsmed en motorväg. Men man kan inte få allt som man vill

Detta var sista dagen som vi vandrade i Navarra. Vid lunchtid gick vi in i Rioja. Den sista sträckan in till Logroño gick genom förorter, en vandring som inte var särskilt vacker. Men sånt glömmer man snabbt tack och lov.

 

Vi var framme vid slutmålet vid 14-tiden och hittade ganska snabbt ett hotell. Eftersom vi visste att vi skulle vara framme tidigt så hade vi väntat med lunchen. Efter maten strosade vi runt lite och utforskade staden. Logroño är huvudstad i regionen Rioja och har ca 150.000 invånare. Så här har storkarna haft en hel del att göra.

Ganska larvigt faktiskt.

Tillbaks på hotellet tog vi siesta. Lorenzo hade sagt att vi måste gå till en gata som heter Calle del Laurel, en gata bestående av nästan enbart tapasbarer. Eller om det var pinchosbarer? När vi frågade Lorenzo svarade han ”tapas… pinchos… tapas… pinchos… same, same…”. Tydligen spelar det alltså ingen större roll.

Säga vad man vill men nog fasen har dom varit kreativa. Ernst ”i-det-enkla-bor-det-vackra” kanske? För visst tusan är det enkelt.

Så vi tog sikte på tapas-Calle, (vi väljer ordet tapas som benämning för enkelhetens skull). Och döm om vår förvåning när Lorenzo, dotter Silvia och en för oss okänd kvinna som stod Lorenzo nära (det var alltså inte Silvias mother…) dök upp. Hon bodde i Logroño, så vi undrade om Logroño kanske var Lorenzos huvudmål? Men det visade sig bara vara ett delmål för vi skulle träffas fler gånger. Nåväl, vi slog följe med dom några timmar och åt och drack gott och hade det väldigt trevligt.

Rio Ebro som flyter genom Logroño.

Ett gott råd: Ni får absolut inte missa Calle del Laurel om ni är i Logroño. 

Rent och fräscht på alla sätt i Logroño. Och varmt!
Calle del Laurel. Off-season (kl 02 – 20).
Tapas… pinchos… underbart gott. Det finns mängder med liknande barer.

 

Fjällan (min), Lorenzo, Silvia och väninnan (Lorenzos fjälla?) och totally tapasness.
Annons