Villafranca del Bierzo – Las Herrerias (21 km. Uppför: 396 m. Nedför: 230 m)
Äter frukost på hotellet och börjar dagens vandring vid 8-tiden. Planen är att inte gå så långt idag pga mitt krackelerade ben. Är fullmatad med ibuprofen (2 st) och det känns okey så länge dom verkar, vilket är i ungefär 4 timmar. Sen måste jag fylla på.
Leden gick utmed en väg och en flod hela dagen och det var vackrare än vad det låter. Grönt och lummigt. Vi går igenom många välskötta byar och stannar fler gånger än vad vi vanligtvis gör på grund av ni vet vad (vill inte verka gnällig, men känner att jag måste förklara den något ryckiga framfarten).
Äter lunch i Vega de Valcarces. Knappt 4 km längre fram, i Las Herrerias, stannar vi för dagen. Vi har inte bokat rum utan knackar på och frågar om dom har något ledigt. Eftersom det är en liten by så är utbudet av boenden hyfsat begränsat så vi håller tummarna hårt att dom ska ha ett rum. Är dom är fullbelagda så innebär det att vi antingen får gå till nästa by högt uppe på berget och det innebär att vi får tugga en rejäl uppförsbacke idag… och pallar jag bara inte. Det andra alternativet är att gå tillbaks och… nää! Inte aktuellt. Så vi tänker som dagens ungdomar… det-löser-sig generationen. Att det löser sig alltså. Och det gjorde det. Vi får ett rum. Eller får och får, vi får betala för det.
”Casan” är litet och mysigt. Dom har både en bar och en restaurang (typ All-inclusive) så vi behöver inte ta oss utanför boendet, och frågan är väl om vi överhuvudtaget skulle hitta så många andra matställen i byn?
Vi checkar in och sätter oss på innegården. Inger lägger sig i hammocken och slocknar direkt. Vid ett bord bredvid sitter en man i övre medelåldern tillsammans med en hund samt ett yngre par. Dom pratar engelska och vi hör vad dom pratar om (Inger är nu vaken) och vi förstår att mannen är allvarligt sjuk. Innan det är för sent så vill han vandra Caminon.
Som vi nämnde i början av vår resa så finns det nästan lika många anledningar till att människor går Caminon som det finns vandrande pilgrimer. Här och var utmed leden ser man resta små kors, blommor, ljus och brev till minne av pilgrimer som avlidit under sin vandring.
Vi äter på Casan och säger ånyo tidigt god natt.
