Las Herrerias – Triacastela (30 km. Uppför: 840 m. Nedför: 860 m)
Vi vaknar, gör morgontoalett, checkar ut och lämnar Casan.
Frukost tar vi in byn efter den 3 km långa uppförsvandringen. En tidig belöning efter ett hyfsat morgonpass.
Vid ett helmysigt härbärge i La Faba sitter det många vandrare och det brukar vara ett gott tecken på att det är en bra sylta. Och det är det. Dom har en fantastiskt god mat och vi får den bästa frukosten så här långt på hela Caminon. Nybakat bröd med olivolja och tomat, färskpressad juice, yoghurt med honung, päron och bär, och till det kaffe. Frukost efter en lagom lång vandring smakar helt klart bäst.
Leden fortsätter uppåt tills vi når 1330 m. Utsikten är magnifik. Till slut vandrar vi rätt in i molnen och det är otroligt häftigt. Båda är överens om att detta är den vackraste etappen av Caminon hittills. Både den bästa frukosten och den bästa etappen.
Efter en rejäl backe stannar vi på den strategiskt placerade krogen på krönet och tar en fruktstund. Där träffar vi dansken (som heter Stefan), han som har tagit med alla sina tre döttrar ut på Caminon. Och den här gången håller far och dotter ihop.
Benet känns lite bättre så därför går vi en lite längre trudelutt idag. Om jag använt den reflekterande delen av hjärnan hade jag kanske begripit att benet kändes bättre just för att vi inte vandrat så långa etapper dom senaste dagarna! Men det är meningslöst att ångra saker som redan är gjorda. Det är betydligt bättre att lära av dom.
Vandringsleden går igenom en massa små byar där man får se upp var man placerar fötterna. Koskiten ligger som en sliten heltäckningsmatta på gatorna. Vi stannar i en by som är så liten att man gör bättre i att kalla den en nästan-by och tar en glass och en iskall bubbelvatten. På granngården sitter två äldre damer och nackar och plockar hönor. Det ser man inte så ofta i Stockholm.
Det verkar vara slut på kaféer så vi går hela vägen fram till vårt slutmål Triacastela och äter lunch där. En mindre stad med trånga gränder och mysiga krogar. Det tar ett par vänder upp och ned innan vi får napp på ett boende, ett rum ovanför en bar/restaurang.
På samma ställe bor en australiensiska och en amerikan (inget par alltså) som vi stötte på i den lilla staden där N-120 passerade. Vi stöter även på Connecticut-ligan och hälsar på dom. Tvättar och hänger ut i trädgården.
Går ut och äter en pilgrimsmeny. Slocknar tidigt.
