Burgos – Hontanas (33 km. Uppför: 250 m. Nedför: 234 m)
Frukost på hotellet. Hängde på ryggsäcken vid halv åtta-tiden. Vägen ut ur Burgos gick i kringelikrokar på grund av stora vägbyggen. Skyltningen var lite sådär och risken att gå fel var ganska stor. Visst hände det att vi tog fel väg ibland under vandringen, men du märker det ganska snabbt eftersom Caminon är fantastiskt välmarkerad – symboler som snäckor, stolpar med illustrerade pilgrimsnäckskal men framför allt med de gula pilarna visar dig vägen.
Efter ca en mil var vi ute ur Burgos och vandringen gick stadigt uppför tills vi nådde toppen. Där började Mesetan att breda ut sig och vi förstod vad som väntade dom kommande 20 milen. Platt, beige och vidunderligt vidsträckt.
Man såg vägen slingra sig bort till horisonten. Och när vi kom fram dit upprepades scenariot… samma väg till ny horisont osv. Vi förstod att det här skulle bli en prövning. Riktigt varmt… ingen vind som fläktade och knappt ett enda träd att skugga sig under. Yippie-kai-ei… som han sa.
Efter 27 km ser vi en skylt med namnet San Bol 200 m. Där ska det finnas ett litet härbärge med en naturlig brunn och med en tillhörande sägen som säger ”släng en fot ut i brunnen” så kommer du inte att få några problem med dina fötter under resterande vandring till Santiago. Självklart går vi dit, snörar av oss skorna och doppar fötterna. Fy f… vad kallt vattnet var. Det sitter ganska många pilgrimer runt källan och vi börjar prata med ett engelskt par. När vi stötte på dom nästa gång så hade killen drabbats av matförgiftning och var ganska risig.
Visst vill man tro på sägner och vi fick kanske inga större besvär med blåsor och dylikt på fötterna efter källdoppet… men det skulle visa sig att jag kanske borde doppat ned mitt högra ben liiite djupare i den där källaren.
Vandringen fortsätter ytterligare 6 km och vi hinner gå förbi Lorenzo och Silvia precis innan slutdestinationen Hontanas. Tydligen ska vi bo på samma hotell som dom, men vi lyckas tydligen gå om varandra den kvällen.
Som de äkta spanjorer dom är tar dom naturligtvis siesta. Vi tar en kort sådan. Vi äter ganska tidigt och dom lite senare… som dom äkta spanjorer dom är.
Kvällen är varm. Natten är varm. Fönstren står öppna för det finns ingen luftkonditionering. Byn är liten och bakom husen ligger ladugårdar. I ladugårdarna finns hönor. Tillsammans med hönor går det tuppar. Tuppar vaknar tidigt och tar ton. Tonerna är höga och väcker oss. Jag avskyr tuppar. Galna, respektlösa individer.
