Palas de Rei – Arzua (29,5 km. Uppför: 450 m. Nedför: 620 m)
Återigen gryr dagen (som Fred Åkerström sjöng)… och strax innan halv 8 vandrar vi iväg på fastande mage. Morgonen är klar och kall, faktiskt så kall att vi för första gången måste ta på oss fleecetröja. Men samtidigt lite skönt att vi fick användning av den så att man inte släpat med kläder i onödan (vikten ni vet).
Efter 3 km stannar vi och äter. Inomhus! Vi sitter aldrig inomhus om vi inte behöver. Då förstår ni att det är ganska kyligt.
Dagens vandring är väldigt trevlig och den går igenom flera gamla fina byar. Och ingen landsvägsvandring alls.
Jag ringer och bokar rum i Arzua. Dom talar inte engelska så jag får ta det på spanska. Jag som överhuvudtaget inte talar spanska. ”Hola… reserva habitaciones… dos personas… Si (man får säga ”Si” ibland så att dom tror att man förstår)… cinco horas… Senõr Magnus… gracias” typ så. För er som inte pratar flytande spanska så betyder det ungefär ”Goddag… jag vill boka ett rum… två personer… Ja… 5 timmar (ankomst alltså)… Herr Magnus… tack”.
En väsande asiat passerar oss i hög fart. Ja, han väste faktiskt. Eller han hade någon form av visselpipa mellan läpparna som åstadkom ett ljud som påminde om en ”kastratvariant” av Darth Vader och han väste i takt med sin höga marschhastighet. Jag sa till Inger ”När man vandrar Caminon så det är ingen tävling. Han har missuppfattat själva grejen med att pilgrimsvandra. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om han blir straffad för det”. En mycket kort stund senare så hör vi ett högt vrål och jag tänker omedelbart på asiaten (men jag tänker även på en annan man jag är bekant med som kan vråla bra mycket högre än Tarzan om han drabbas av akut insatt smärta. Ursäkta, jag vet… men ibland tar associationerna obegripliga sidospår!). Ett hundratal meter längre fram står asiaten med blodiga knän och nästan gråter. ”Jo, jo… tänkte jag. Somliga straffar Gud omgående”.
Efter ca 2 mil stannar vi och äter lunch på ett trevligt ställe. Det är bara pilgrimer som är där. När vi intar kaffet efter maten så lommar asiaten förbi, slokörad och utan visselpipa i munnen. Smärtsamt lärd av sin läxa.
Benet känns bättre idag så vi bestämmer redan nu att imorgon så går vi hela vägen in till Santiago. Vi kommer alltså att gå i mål. Förutom dagens etapp är det endast en nätt liten sträcka på 40 km kvar. Det ska väl gå!
Vi passerar färgglada gummor som är ute och finvandrar. Vi passerar en familj där mannen/pappan bär allt bagage på en släpkärra.
Däremot passerar vi inte eller blir passerade av några bekanta pilgrimer. Eftersom vi inte lyckades få ett boende på det ”naturliga” övernattningsstället igår så har vi säkert fått ett försprång på dom.
När vi kommer fram till Arzua vid tre-tiden är jag väldigt spänd och nyfiken på om det finns en bokning i mitt namn . Det gör det. Och dessutom ett dubbelrum. Jag kan alltså prata nästan flytande spanska! Känner mig lite stolt. Så om du inte behärskar spanska språket och planerar att vandra Caminon – memorera (eller skriv ned) boknings-meningen jag använde mig av. Eller så knappar du helt enkelt in en mening på Google translate när det är dags.
