Santander – Santilla del Mar (37 km. Uppför: 400 m. Nedför: 350 m. Vandringstid: 9 tim 30 min. Svårighetshetsgrad: 1/5)
Och på den 11e dagen vaknade Inger med ont i benet. Det var benhinnan som spökade. Vi lämnade hotellet sent, kl 08.30. Dumt med facit i hand eftersom vandringen idag var ganska lång, över 30 km (och det skulle visa sig vara en angenäm bit mer än det).
Vi stannade för att äta en fiberfri frukost enligt rutin. Sen gick vi till Farmacian och köpte inläggningssulor modell Scholl. Dessa fick klippas till för de var av modellen ”one sizes fits many”.
Vandringen gick våldsamt sakta, typ halvfart mot normalt. Men det var farten (Ingers) som med väldigt stor sannolikhet hade orsakat problemet. En liten varning kan här vara på sin plats – gå inte i samma höga hastighet som du gör när du speed-walkar för du bär med dig en ansenlig övervikt. Resultatet riskerar att bli som här… du drabbas av en överbelastningsskada.
Dagens vandring bjöd på alltför många alternativ. En flod mitt i rutten ställde till stora problem för oss och bron vi planerade att ta över floden visade det sig vara en motorvägsbro. Återvändsgränd typ. Omräkning gör ny rutt och många kilometer extra.
När vi vandrat 24 km visade skylten att det var 16 km kvar! Vår guidebok hade sagt 32 totalt. Totalt uppåt vägarna med andra ord. Vi beslutade att ta en egen väg. Vilken visade sig vara 4 km kortare än Caminon.
Asfalt hela vägen. Katastrof för en dålig benhinna. Omgivningen inbjöd inte heller till fina bilder. En etapp som arkiveras i mappen ”glöm snabbt och gå vidare”!
Santillana del Mar var en oerhört mysig gammal rustik stad. Även vårt hotell var rustikt och trevligt även om namnet var lite malplacerat – Hotell Los Angeles.
